Pages

söndag 24 september 2006

Ögonblick

Det är lätt att man ångrar att man inte tog fler och bättre kort på resor. Just nu länner jag så. Hela bokmässan var uppenbarligen i en mer eller mindre tät dimma, troligtvis på grund av kombinationen att jag var för blyg för att använda blixt och att allt rörde sig.

Men detta är ändå några smakprov på vad jag har upplevt de senaste fyra dagarna:





















lördag 23 september 2006

Vardag

Så här tredje mässdagen börjar även detta livet bli vardag. Vi har våra rutiner - äter på samma tider, besöker i princip samma montrar och besvarar ständigt samma frågor (som förvånansvärt sällan berör något som har med Växjö universitet att göra utan oftast är frågor om vägen till andra montrar).

Några ögonblick är dock utöver det vanliga:

¤ Geffenblad hälsar igenkännande på oss i vimlet. Uppenbarligen gjorde jag intryck som hennes största (och äldsta?) fan.
¤ Kvinnan som kom fram till montern för att fråga om vi trodde att det fanns något system bakom monternumreringen. Jag som blivande bibliotekarie vet inte ens om jag klarar av att leka med tanken att de helt slumpmässigt valt nummer och bokstäver: "Nä men om vi lägger montern B06:61 bredvid A03:19. Verkar smart." Dock verkar det som att få har förstått att det är bokstav- och nummerföljd, i alla fall med tanke på hur vilsna alla verkar vara.
¤ Linda Rosing hade mycket mer att göra idag än igår. Vet inte om jag ska vara glad för hennes skull eller bara bäva över mänskligheten.
¤ David som jag läster litteraturvetenskap med för massor av år sedan stod plötsligt vid montern. Männskor från det förflutna är oftast spännande att se igen, speciellt när det är oväntat.
¤ Jag bidrog med en tanke om framtidens bibliotek, fick därför vara med i en utlottning och vann Stora högläsningsboken. Det ovanliga med detta är det faktum att jag aldrig vinner något.
¤ Efter mässan träffade vi en trevlig tös som jag lärt känna via nätet och som passade på att visa oss Göteborgs porr- och antikgata. Kändes som en spännande kombination. Vi avverkade hela Göteborg genom att dricka öl på haket Sejdeln. Nu har vi sett allt utom Göta älv.

Min nästan-pojkvän Carl-Einar lös med sin frånvaro och likaså Jessicas Bobban. Kanske därför vi har varit lite trötta och låga idag. Imorgon är det sista arbetsdagen och en lång resa hem och på måndag börjar verkligheten igen vilken till största delen består av didaktik. Jä jä.

fredag 22 september 2006

Betuttad x 3

Okej jag vet att jag vitt och brett har berättat att det är slut mellan Häckner och mig, då jag inte längre finner honom rolig. Idag mötte jag dock privatpersonen Häckner i vimlet och efter den intensiva blick han gav mig i kombination med ett vackert mjuggleende har han än en gång en plats i mitt hjärta.

Så nu letar jag efter honom och tänker samla mod till mig att fråga om han kan visa mig och Jessica det sanna Göteborg eller något annat rafflande och intresseväckande som får honom att förstå att en kväll med mig/oss är det bästa han kan ägna sig åt just nu. Jessica är dock lagom intresserad eftersom hon själv har talat osammanhängande de senaste timmarna efter att ha sett Bobban smyga omkring, han som inte ens skulle vara här!

Jag och Jessica är med andra ord fjortisbetuttade. Den tredje dosen betuttning är av ett annat slag - Linda Rosing signerade böcker mitt emot vår monter. Eller ja, det var meningen men nästan ingen kom. Bara typ tre kåta karlar på 45 minuter.

Dagens fast gårdagens

Dagens...

...oro: Den barska polisen som skapade lite oro i min och Jessicas själar.
...drummel: Jag som i smyg försöker ta bilder av kändisar i deras "naturliga miljö" och bara lyckas ta bilder på vanlig pöbel som ställer sig mellan mig och kändisen alternativt att kändisen kollar frågande på mig när jag gömmer mig bakom bokhyllor och ställ.
...insikt: Små männsikor (typ dvärgar) gillar böcker. Eller kanske bara mässor.
...moralfråga: betala spårvagnen eller ej?
...experiment: Vem tar sista dumlen ur skålen?

torsdag 21 september 2006

Mitt bland poliser och kändisar

Första dagen på mässan och redan har jag hunnit göra några poliser halvupprörda samt träffat min största idol: Lotta Geffenblad. Stammandes lyckades jag få en autograf och Jessica berättade att jag hade högläsning ur Astons stenar för alla som besöker mig, vilket verkade göra henne glad. Och sen har vi hittat fejktatueringar med Guillou och Levenggod som jag kommer fästa på lämplig plats när saknaden blir för stor.

Är trött. Har dock hittat ett vip-rum för oss utställare med gratis kaffe och fritt Internet. Ren lyx. Så här ska bli bloggande av – så länge det nu inte sprider sig om vip-rummets existens så det blir lång kö till datorerna.

Andra kändisar vi stött på: Jan Guillou, Fredrik Belfrage, Mark Levengood, Tomas Bolme, Björn Ranelid och så vår egen Tommy "poeten" Olofsson så klart.

Eventuell semester

Ja nu åker jag på äventyr i arla morgonstund och kommer hem söndag kväll. Får se om det ges möjlighet till bloggning eller ej i Göteborg. Om inte annat så lovas det lite kändisskvaller på söndag. Ska i alla fall göra mitt bästa.

onsdag 20 september 2006

Dagens absurdaste

*telefonen ringer*
- Hej det är Sandra
- Ja, hej det är (här säger han ett egennamn och ett efternamn följt av ett företagsnamn som jag i förvirringen inte uppfattar) från Jönköping. Jag skulle bara meddela att vi kommer och levererar pellets till er nu.
- Eh, nej det tror jag inte.
- Inte?
- Öh, nej?
- Nähä. Då har jag nog ringt fel nummer.
- Ja, jo.
- Okej. Hej då.
- Hej.

Funderade sen i efterhand om jag var dum som ratade ett parti pellets från Jönköping. Kanske hade varit bra att ha till något, eller hade jag kunnat sälja det vidare till den där som verkligen behövde det för ett blygsamt överpris. Hade ju varit välkomnande pengar nu när det vankas bokmässa. Hade dock blivit jobbig stämning om det inte var betalt i förväg och hyresvärden hade nog blivit gnällig över att ha tomten full av pellets. Han kunde dock sett det som ett befogat straff efter hans ombyggnad när han rivit cykelskjulet vilket har lett till att jag numer får leva med evigt vattenfylld sadel.

Ännu absurdare kändes det när jag märkte att numret inte ens finns på Eniro. Mystiken tätnar.

tisdag 19 september 2006

I väntans tider


Nöden har ingen lag som bekant. Efter att ha stått och väntat på Lisa i tjugo minuter blev vi tvungna att cykla utan henne för att själva inte komma allt för sent till vårt gruppmöte. Hon svarade inte på hemtelefonen och mobilen hade hon glömt på främmande ort (nja, främmande och främmande men annan än Växjö hur som) och därför var enda möjligheten till eventuell kommunikation att leka MacGyver genom att tillverka ett meddelande till den eventuellt eftersläntrande Lisa. Efter att ha fått ett papper ur Jessicas block och skrivit ett lagom kryptiskt meddelande bidrog vi båda med vars ett vältuggat tuggummi som fick fungera som tejp. Var kanske för lite sprängningar och bomber i operationen för att MacGyver skulle ha blivit nöjd med vår insats, men det var likväl han som var (och alltid har varit) vår förebild, i alla fall min. Och så kanske en släng från Nancy Drew-spelen som har gjort både mig och Jessica till effektiva pussel- och problemlösare. Den som säger att man inte lär sig något av datorspel vet inte vad han/hon talar om.

Och slutet på historien? Efter att ha oroat mig halva dagen över alla hemskheter som kunnat hända min vän hittades hon helt levande (om än med en uns huvudvärk) under lunchen. Hon hade helt glömt bort oss och till på köpet tagit bilen istället för cykeln, dagen till ära.

Så mycket för en hjälteinsats.
Och lappen låg under lyktstolpen på tillbakavägen. Prydligt vikt två gånger.

måndag 18 september 2006

Mental förberedelse

Idag började jag den mentala förberedelsen inför bokmässan, vilket främst innebar att fundera på packning samt vad jag inte vill missa när jag är där. Insåg att jag inte vill ha något med mig mer än en tom väska att fylla samt att jag inte vill missa något. Dock orkar jag knappt titta i mässkatalogen. Har bara den på datorn och det blir för mycket skrollande. Får vänta tills jag är på plats och därefter ringa in flitigt – hur mycket jag nu hinner se, jag är ju trots allt där för att jobba.

Har funderat lite hur det blir med bloggandet också. Funderade först på om jag skulle göra fyra inlägg som någon välvillig vän sedan fick publicera åt mig men jag insåg att det bästa är att helt enkelt ta bloggsemester och råkar jag sedan snubbla över en dator med Internetuppkoppling så skriver jag ju. Annars får jag ta igen det när jag kommer hem istället.

Och ja, jag vet att det här med ”en om dagen” har varit helt heligt för mig sedan start men så här i cowboysar-inspirerade-skors-köpar-tider kan vad som helst hända och detta är bara ytterligare ett bevis på det.

På torsdag åker jag. Sen får vi se vad som händer.

söndag 17 september 2006

Val och åter val

Min innehållsrika dag har bestått av följande händelser:

1. Vaknat helt sent av att Lasse ringde och ville diskutera tal, främst sambandet mellan talet tre och sju.
2. Irrat omkring på cykel ett tag i jakt på min vallokal.
3. Slickat igen tre kuvert.
4. Pluggat lite halvhjärtat.
5. Spelat datorspel med en lite större del av mitt hjärta.
6. Lekt med Eric, som mutade mig med fotbollstårta för att få kolla lite på valvakan.

Jag tänkte först inte alls nämna valet här i bloggen, då alla andra redan sagt allt som finns att säga om allt det där. Jag var uttröttad på allt valprat redan för flera veckor sedan. Kraften har liksom gått ur mig, men det hör väl söndagar till.

lördag 16 september 2006

The botten is nådd

Det är allmänt känt att jag hatar spetsiga skor och alltid har gjort.

Nu äger jag ett par.

Dessutom är de lite sådär cowboyaktiga och verkligen inte min stil. Inte den stil jag trodde mig ha i alla fall. Jag måste vara sjuk. Vet dock inte om det är fysiskt eller psykiskt men jag försätts i chock av blotta tanken på vad jag gjort hur som. Och troligtvis min omgivning också.

Så fort jag har hämtat mig från chocken ska jag dock bära dem med stolthet. Och sedan ska jag nog skaffa modeblogg. Känns som jag och världen är redo nu. Tendenserna har ju funnits hela tiden.


fredag 15 september 2006

Hormonstinn på övertid

I morse insåg jag att jag är nästan tio år yngre än jag trodde. Men vi börjar inte där utan från början:

Eric var här igår och som vanligt satt vi uppe till fyrasnåret på natten och spelade. Därför kändes det lite lagom segt att vakna strax efter sju i morse när någon (grannen alternativt hyresvärden) började meka med stege på den gemensamma balkongen för att nå taket där denna någon sedan spontanbankade på taket/väggen i ungefär en halvtimme. Bankandet lät oroväckande likt det spontanknackandet som drev oss till vansinne under detoxen och därför undrar jag i mitt stilla sinne om detta bara är början. Jag borde nog hur som plugga på morsealfabetet med tanke på hur oregelbundna slagen alltid är – troligtvis är det ett budskap som ska förmedlas på något nytänkande sätt, vilket inte uppskattas. I alla fall inte av mig.

Jag är en sådan där rätt försynt människa som sällan gnäller (högt) och försöker tänka på mina grannars bästa mest hela tiden. Ibland vill jag diska vid halv tolv på kvällen men spar disken till dagen efter med tanke på att man faktiskt ska vara tyst vid den tiden.

Och som tack detta.

Alltså – det är inte okej att låta så tidigt om det inte handlar om att rädda liv och det är jag rätt säker på att det inte var tal om idag. Och visst, det kanske är jag som har helt skev dygnsrytm. Jag hade kunnat acceptera lite försynt bankande runt tio men sju är omänskligt. Så det så.

Det mest fantastiska i sammanhanget är dock att allt detta innebär att jag fortfarande är i puberteten, i alla fall om jag ska lita på Aftonbladet som källa, och det har jag inga bekymmer med i detta fall. Den morgon jag vaknar kvittrandes vid sjusnåret (med eller utan hammarslag) vet jag att jetlagen är över och det är hög tid att åldersnoja. Misstänker dock att det är ett stort antal sovmornar till dess.

torsdag 14 september 2006

Hormonfritt alternativ

onsdag 13 september 2006

Angående tigrar

Idag har jag insett det opraktiska i att ha med sig bengaliska tigrar i gummiflottar. I övrigt har jag inte nått några givande insikter.

tisdag 12 september 2006

Råd att minnas

Det här med gamla husmorsknep har alltid fascinerat mig. Var gång jag har stått där med en märklig fläck på tröjan eller vissna blommor har jag önskat att jag kunde lite mer sånt.

Idag skulle jag ha pluggat och städat hela dagen. Därför valde jag att komma på att jag faktiskt äger en gigantisk bok full av just gamla och nya tips och råd. Gjorde det till en legitim handling genom att intala mig att städningen skulle gå lättare när jag väl hade läst alla råden.

Mirakelboken heter Goda råd för alla av Nina Yunkers. Jag kom alls inte långt för varje sida i denna ljuvliga bok får mig att häpna. Några smakprov:

”Avslagen champagne får ny kolsyra när man lägger ett russin i flaskan.”
Va?! Hur då? Mina kemikunskaper är förvisso väldigt begränsade men detta låter som ren magi för mig. Fungerar det även med läsk? Och min främsta fråga är givetvis: hur kom någon på det? Satt denna någon och sörplade lite avslagen champagne direkt ur flaskan en torsdagskväll samtidigt som några russin inmundigades? Och så vips ramlade ett russin ner i flaskan och skumpan blev som ny? Eller skedde allt efter noggranna experiment? Hur många frukter och annan mat hade kastats ner i flaskan innan väl russinet gav den åtråvärda effekten?

”Enkla och billiga cocktailtilltugg gör man av strimlade potatisskal som bryns i ugn och saltas.”
Gäller nog att hålla käft inför gästerna om vad det egentligen är de tuggar på. Känns lagom glamoröst med potatisskal och är man inte ens så rik att man kan köpa hem lite chips, ska man verkligen fylla lägenheten med cocktailgäster och sedan enbart bjuda på lite krispiga potatisskal? Antar att det är på sådana fester som åtminstone alkoholen bör bjudas på för att man inte ska framstå för allt för snål.

Det som är mest fantastiskt är att jag bara har kommit några sidor in i boken. Jag kommer vara helt sprängfylld med tips innan året är slut. Många saker måste dock testas innan jag helt tror på det. Så fort jag kommer över en flaska avslagen champagne kommer russintestet att prioriteras. Känns tryggt att veta att en skvätt champagne, ett russin och lite potatisskal kan hur som rädda vilken halvtråkig kväll som helst.

måndag 11 september 2006

Invigning

Igår invigde jag lite smått min nya kamera. Idag lade jag över dem på datorn. Har haft batteristrul och duggväder och därför blev det av först igår som den fick följa med ut, även om rundan blev helt kort. Vissa bilder blev lyckade men många blev helt dåliga. Skyller det delvis på sol i ögonen men vet att sanningen är lite mer invecklad än så.

Kontentan är att kameran verkar sjukt bra men har ungefär hundra inställningar mer än jag mäktar med. Ska dock läsa på i instruktionsboken i pluggpauserna hela hösten.

Det första jag ska slå upp är det här med fokus.


(Några av de andra lite skarpare ligger i bilddagboken.)

söndag 10 september 2006

Före och efter















Gratis är som bekant gott, men sällan vackert. Fick en röd kalender av studentkåren häromdagen som föga föll mig i smaken. Har därför klätt om den så att den behagar mig lite bättre. Ska dock bli intressant att se hur många dagar jag tycker det är fint och funktionellt med guldbandet runt.

Nu får jag bara hoppas att jag genom kalendern får lite skolmotivation. Med tanke på att jag la helgens pluggtid till att knåpa med kalendern istället för att läsa projektbeskrivningar av EU-projekt så kan jag ana att så tyvärr inte är fallet. En kreativ höst kommer uppenbarligen att ha sitt pris. Tur då, att så mycket är gratis.

lördag 9 september 2006

Ett litet steg fram och så en tusenmilafärd tillbaka

Idag råkade jag se en gammal kärlek på stan, shoppandes med sin nya kärlek. Han såg mig men låtsades inte känna igen mig. Och jag bara log. Det var ju så pass många år sedan nu och en så kort historia att det liksom inte går att gråta över, kanske gick det knappt ens att göra då när jag var mitt i. Men nostalgisk blev jag, det kunde inte hjälpas.

Det är lätt att försjunka i de där illusionerna över hur livet hade blivit om allt hade blivit annorlunda, att se mig själv med andra män, andra vänner, på andra platser. Det är lätt att inbilla sig att det hade blivit bättre fast jag vet att det troligtvis inte är så.

Bortsett från att fabulera ihop parallella liv till det jag faktiskt lever har jag idag spelat datorspel och ätit godis. Mönster är uppenbarligen lite svårare att bryta än jag tänkt.

fredag 8 september 2006

Bobbannostalgi

...en tydlig gräns mellan rätt och fel
nog på sin höjd existerar i förväg.

Bob Hansson ur Heja världen!

Idag besökte Bob Hansson min lilla stad, men jag var inte där. Jag satt hemma och åt lax istället och läste lite i Här ligger jag och duger. Jo, jag vet att Bobban ska upplevas lajv och alls inte är lika omvälvande att läsa som att se, men en intensiv skoldag gjorde att jag helt enkelt inte hade ork kvar. Gruppindelningar tär på krafterna, uppenbarligen för alla inblandade.

Jag såg Bob Hansson första gången på ett Ungt val-möte någon gång på gymnasiet och blev helt betagen. Han var ju först med att åla sig på scen och skrika dikter och det var uppenbarligen något jag gillade, då som nu. Efteråt kom han ut och ställde sig i närheten av mig och mina vänner och jag försökte försynt charma honom vilket gick åt helvete. Min kompis Martin distraherade genom att slita av sig tröjan för att visa sin nya tatuering på bringan för Bobban vilket blev det fortsatta samtalsämnet för kvällen dem emellan. Sen dess har jag inte fått några fler chanser att flirta mig in hos karln och tonårsförälskelsen har väl svalnat en del och den dog nästan helt när han visade mig halva sin röv för två år sedan i Göteborg. Det var en händelse som till och med fick the Slyna att mildra sitt trånande.

Snart är det dags för bokmässan i Göteborg igen och jag och the Slyna ska jobba i monter samt smyga på kändisar i pauserna. Att Bobban inte är där i år kommer att kännas lite tomt, han har ju ändå varit någon form av höjdpunkt för oss tidigare år, med eller utan rövvisning. Troligtvis borde jag ha gått och sett honom idag, för att få min årliga dos. Lätt att vara efterklok nu när man sitter här och är överpigg på kaffe.

torsdag 7 september 2006

Ny koffeinskummare

Nu har jag köpt mig en ny cappuccinomaskin. Den heter Prunus och med ett så ståtligt namn kan det inte bli annat än bra. Jag har ju en redan sen innan men den har krånglat lite på sistone (läs: senaste året) så nu ville jag lyxa till det lite och skaffade en ny fast den kostade en halv förmögenhet.

Den som vill ärva en bättre begagnad Butler Royal helt gratis och utan förpliktelser får gärna höra av sig. Ibland fungerar bara bryggaren, ibland bara skummaren och vid enstaka fall båda två. Och den är rätt snygg och ger ditt kök lite ökad status. Kanske.

Nåja. Annars blir det tippen.

onsdag 6 september 2006

Evig skönhet

Jag har snubblat över en underbar sida som kan fascinera mig i evigheter just för att det aldrig tar slut och sånt gillar jag nu när alla måsten hänger tungt på mina axlar (Nämnde jag att skolan började idag? Voj, voj.).

Allt handlar om att resa in i bilder och drömma sig bort. Eller nja, man måste ju inte drömma sig bort, man kan ju bara häpnas en stund också. Hade jag kunnat ge en vettig förklaring vad det är hade jag gjort det, men nu kan jag inte. Lite osammanhängande är det typ som mosaikbilder och att man zoomar in en del och den delen är massor av andra delar och så väljer man en ny och så.
Fattar ni?

Äh.

Gå in och kolla istället. Helt klart värt det.

tisdag 5 september 2006

Nya växter att vattna ihjäl


Idag har varit stora blomsterdagen. Inte mindre än två stora blomsteraffärer har hunnits med och resultatet blev ett helt fyllt fönster av nya växter. Något dyrt, men mycket vackert i mina ögon.

Nu återstår det bara att se hur många av dem som planerar att överleva. Jag försökte verkligen läsa skötselråden och ta de som ansågs vara mest tåliga, men frågan är om de är så tåliga att de överlever min något grymma och sporadiska behandling. Jag antar dock att det är vanligare att de vattnas ihjäl än torkar ut i mitt hem.

Det här med skötselråd är dock svårt. Första växten jag förälskade mig i stod det ”torka ut mellan bevattningstillfällerna” på en infoskylt bredvid men på lappen som satt nedstucken i krukan stod det ”håll den ständigt fuktig”. Av detta drar jag slutsatsen att jag ska behandla den som jag gör med alla andra blommor: ibland massor av vatten regelbundet och ibland inget alls. Det gäller att låta deras växtliv bli lite av ett äventyr – helt regelbunden vattning gör dem nog inte glada. Mer spännande för dem, tror jag, att liksom aldrig riktigt veta när.

Uppenbarligen förknippas jag lite med blommor, i alla fall enligt den nysynska Karin. Jag hoppas det är ett tecken på att mina fingrar nu har blivit lite grönare och att dessa växterna kommer överleva - minst hela vintern i alla fall.

För övrigt har jag förälskat mig i en soffa på Mio idag, vilket är ytterst dumt med tanke på att jag redan äger två. Att L och N nu flyttar får mig att bli sådär inredningssugen och vill ändra på allt här hemma. Får nog dock hålla mig till blommor och en och annan sak att hänga på väggen. I alla fall tills vidare.

måndag 4 september 2006

Att lära av misstag

Sist jag åkte på äventyr till Malmö bilvägen hade vi inga mynt och det var helt svårt och långt att gå för att växla till parkeringsmynt. Det är dyrt att parkera dessutom så nu har jag skrapat ihop alla mina mynt i hopp om att det ska räcka. Ibland lär jag mig otroligt nog av mina tidigare misstag.

Så – idag är jag på äventyr. Malmöbor kan kanske skymta mig och min kamera springandes in och ut i affärer i jakt på fynd. Ni övriga får fantisera om hur det ser ut och vänta på en rafflande blogg imorgon istället. Om jag nu hittar hem. Och ni Malmöbor som känner er svikna för att jag inte hälsar på – jag kommer tillbaka. Snart. Lovar. Om inte annat så har jag ju en nyinköpt madrass hos R i Lund att inviga, om nu ingen annan har hunnit före.

söndag 3 september 2006

Helt utan självdistans

För ett bra tag sedan gjorde jag och the Slyna en egen proffsig hemsida och i samma veva blev det liksom bara att vi kallade oss Kakis och Schmulan. Nu har vi gått steget längre och även gjort en egen proffsig ”video”. Misstänker att inget av dessa tekniska mästerverk kommer att vara något vi tar upp i våra CV till våren, men likväl något att skriva upp på ganska-meningslösa-saker-vi-gjort-under-studietiden-för-att-lätta-upp-stämningen-och-inbilla-oss-att-vi-har-ett-roligare-liv-än-vi-egentligen-har-listan. En lista, som för övrigt kommer att fyllas på flitigt under hösten. Se detta som en introduktion – och njut (om inte annat så av våra fagra anleten).

lördag 2 september 2006

Vattenkalas på vinfest

Är precis hemkommen från en klassfest där jag lydigt satt och smuttade på vatten hela kvällen. I ett okontollerat ögonblick sträckte sig min hand efter chips men jag lyckades hindra den halvvägs. Jag som inte ens gillar chips vägrar falla för så billiga trick.

Okej jag behöver inte gå på diet längre men jag hade ju bestämt att detoxen skulle vara början på nått nytt och jag mår ju faktiskt bättre nu och känner knappt ens sug efter godis och socker. Inte än i alla fall. Sen ska jag ju inte förneka att jag gärna hade bytt dagens grönsaksstuvning mot något smarrigare. Jag måste helt enkelt lära mig laga nya rätter. Vinet suktade jag dock inte efter, eller snarare baksmällan som jag vet skulle följa. Det känns som jag har bättre saker för mig. Troligtvis är det bara inbillning, men ändå.

Några av kvällens händelser:

Jag insåg att jag har två människors dåliga laster på mitt samvete. Jag har visst lyckas dra ner folk i både kaffe-, godis- och rökträsk. Vet inte riktigt om jag ska vara stolt eller känna skuld. Vet ju dock i mitt stilla sinne att jag har värre saker än så på mitt samvete så det får nog passera. I alla fall tills vidare.

Värdinnan krävde porriga poser av samtliga då hon ivrigt tog kort med digitalkameran. Jag envisades med att köra på kvinnlig mystik istället. Kände mig till en början som festens tråkigaste men efter att ha sett skymten av ett album där bilderna uppenbarligen förevigas och sparas i flera generationer, kände jag mig istället som festens smartaste.

Jag har undvikt en hund som löpte och inte ville undvika mig. Spännande det där att djur jag inte gillar måste få min bekräftelse likväl. Början av kvällen tillbringade jag därför mer eller mindre i the Slynas knä. Fick ännu en body guard lite senare men hunden var smart och hittade ständigt nya vägar. Och nej, jag är inte rädd för hundar. Inte ens i mina vildaste fantasier ingår det hundar som äter människor. Däremot dreglar de och jag gillar inte dregel, verken från djur eller människor. Basta.

Det bestämdes att jag ska kämpa för den åtråvärda posten som OP över FC. Kan väl knappast säga att det var de andra som övertalade mig, utan snarare någon form av inre kall i kombination med the Slynas ivriga suplejangnickande. I samma veva utökades the Slynas titlar från enbart suplejang* till suplejang OCH sufflör. Kommer att bli en bra höst.


*Ja jag VET att det eg stavas suppleant, men det ser helt galet ut för det är inte alls så jag uttalar det och suplejang är liksom så mycket större och mer betydelsefullt än suppleant.

fredag 1 september 2006

Inga tvättbrädor

Jag har uppenbarligen missat någon värmebölja som bara män märker av. Trots att det är höstrusk utanför dörren och samtliga av mina fönster är stängda på grund av kylan har jag inom loppet av fem minuter skådat två män med bar överkropp.

Fast först lite introduktion och krighistoria:

Jag har haft tvättdag hela dagen idag. Ännu har jag inte lärt mig att det brukar bjudas på överraskningar att tvätta i gemensamma tvättstugor. Dagens överraskning bestod av en tvättivrig karl som, fast hans tid inte börjar förrän sju, kom in i tvättstugan när jag var där vid halv fyra och frågade om det var okej att han fick den ena maskinen (av två möjliga).

Jag hatar att jag ibland är så där trevlig och tillmötesgående och säger ja när jag egentligen har lust att skrika nej. Jag gillar ju egentligen inte alls när andra tvättar samtidigt som jag eller ens att folk kommer in för att boka tvättid när jag är där. Troligtvis handlar det snarare om det faktum att jag är där i mina hemmakläder (dvs. pyjamasbyxor, sockiplast och sunkigt linne utan bh samt med lagom tokruffsigt hår, typ ungefär så här) än det faktum att jag visar någon vilt främmande mina trosor (de jag hänger upp på linan alltså). Och så är det trångt. Det finns liksom inte möjlighet att vara där två utan att beträda varandras privata revirsfär.

Jag har varit i tvättstugan i fyra omgångar än så länge. Tre av fyra gånger har han varit där. Nu sist kom han för att tömma sin maskin i enbart jeans.

Det är något med mig och mäns nakna bringor. Jag gillar det liksom inte. Det är inte avsky jag känner men jag tycker bara inte det passar in överallt. När man är på offentlig mark (och dit räknas baske mig tvättstugan!) ska man ha tröja på sig. Punkt.

Jag låtsades inte om att jag såg honom, vilket är ganska svårt på det lilla utrymmet. Jag himlade lite med ögonen och funderade på anledningen – om ALLA hans tröjor låg i maskinen och det var därför han var så ivrig att få tvätta eller om jag skulle se det som en desperat invit.

Efter att diskret passerat honom, på så stort avstånd som möjligt, gick jag upp till mig. I trapphuset möter jag min granne, med bar överkropp.

Vad är detta? Epidemi? Ska bli spännande att se vart det slutar.

torsdag 31 augusti 2006

Det där Idol

Det här med idol: det är som en drog för mig, i alla fall nu vid de första uttagningarna. Sedan kan det liksom kvitta lika när det bara är sådana som kan sjunga kvar.

Det är de där dåliga jag vill höra. De som får mig att åla omkring i soffan, ibland på grund av skratt men oftast på grund av att jag knappt klarar av att titta för det är så pinsamt. Jag kan inte förstå de där människorna utan verken karisma, utseende eller sångröst som ändå tror fullt och fast på att de kan bli nästa Idol. Har de alls sett tidigare säsonger och sett vad som krävs och vad det innebär? Saknar de helt självinsikt? Vilken godhjärtad mor som helst kan ju uppenbarligen lura i de flesta att de sjunger bra.

Men det är nog inte de jag finner märkligast. De jag helt saknar förståelse för är de där spexarna, som vet att de inte kommer komma med utan bara vill ha uppmärksamhet och programtid. De står där i sin (oftast) märkliga utstyrsel och fånar sig och ibland sjunger de nåt men i så fall så dåligt de bara kan.

Varför, varför, varför?

Okej, de blir igenkända. Kanske till och med utanför hålan där de bor. Men till vilken nytta? Ingen kan någonsin ha fått sig ett ligg på grund av att de fjantade runt i Idol. Eller? Är det så vill jag hur som inte veta.

Jag misstänker att det också kan handla om vadslagningar men jag har likväl ingen förståelse för varför man vill idiotförklara sig inför nästan hela svenska folket och jag förstår inte vem som vill betala sin polare för att han ska göra det.

Troligtvis är det bara jag som har blivit gammal. Hade jag varit sexton idag (alternativt om Idoljippot hade funnits på min tid) hade jag väl säkert stått där och åmat mig som alla andra. Eller inte. En snygg kille sa till mig i högstadiet att sluta sjunga för det lät så illa. Han fick mig att tystna ett bra tag (läs: många år). Så nä. Nog för scenarbete har behagat mig till och från men någon sångerska blir det aldrig av mig. Lika bra det – för alla inblandade.

onsdag 30 augusti 2006

Omstart - igen


Det är dags att sticka huvudet ur busken och ta tag i mig själv. Jo, jag har varit duktig som detoxat men det var bara början.

Nej, jag ska inte bli ett galet kontrollfreak. Det är galet långt tills jag börjar träna. Ha halvkoll på min kost får baske mig räcka. Däremot måste jag byta lite av all min hyffsat meningslösa datortid mot andra minst lika givande sysslor. Är jag snäll kanske jag får ärva en påse tyg eller två från L nu när hon flyttar (som om jag egentligen behövde mer – jag som redan har på tok för mycket) och min nya kamera har jag inte ens invigt. Och så var det alla böckerna också…

Tittar på en dokumentär nu om datorberoende på ettan. Hoppas det fungerar lite avskräckande. Fast Super size me gjorde mig ju hungrig och avundsjuk på USAs smarriga desserter, så vi får väl se.

tisdag 29 augusti 2006

Inget nät men visst hopp

Jag är helt utan kontakt med omvärden. Mer eller mindre, hur som, eftersom mitt nät ligger nere och har gjort nästan hela dagen. Känner mig helt handlingsförlamad - eller gjorde till att börja med. Efter det tog jag mig samman och tvättade ett fönster. Fyra av fem avklarade.

Eric lämnade mig efter frukosten och idag har jag fått tugga grönsaker själv. Övergav majsen och återgick till blandade i skål vilket knappast var ett uppköp. Mantrar dock "det är sista dagen, härda ut" om och om igen vilket ger visst resultat.

Dags för hemfärd. Snälla L har kört mig till biblioteket. Dessutom snart dags för första avsnittet av Idol och min sista skål med grönsaker. Jäjä. Alles is gut.

måndag 28 augusti 2006

Låtom oss dansa!

Igår och idag har jag och Eric gått igenom några av alla mina VHS-band som ligger och dammar. Det är mest spännande med de där som alls inte är märkta med något utan bjuder på intressanta överraskningar, eller ja, överraskningar i alla fall.

Vi har sett The Gift, Traffic och Får jag lov? Den sista var mest rafflande – en japansk version av Dirty Dancing med inslag av Let´s dance, typ. Jag suckade mest och pikade repliker, gester och handling men Eric verkade gilla den, mer än jag i alla fall. Fast det berodde nog mest på det faktum att den var japansk. Kände dock mig inte tillräckligt energirik för att kunna falla för rytmerna. Bara att resa mig upp från soffan har gett mig mer eller mindre yrsel.

Imorgon är sista dagen på diet. Dessutom planerar Eric att lämna mig efter frukost så de sista stapplande stegen får jag ta själv. Nu är bara frågan vad jag vågar äta på onsdag och hur länge mitt nya sunda jag kommer att hålla…

söndag 27 augusti 2006

Dagens känsla

Så här känner jag mig idag. Kanske är det detoxen. Kanske är det bara höstregnet och vetskapen om att allvaret börjar snart - och egentligen borde ha börjat för länge sedan.

Istället faller jag.


Tack till Vandrarvild för länk.

lördag 26 augusti 2006

Mitt egna Robinson. Och så ett tips.

Egentligen ska jag alls inte avhandla detoxandet här, det gör Eric så bra på Listor in absurdum istället. Jag har dock kommit på mig själv med att flera gånger idag tänka att jag hade klarat av Expedition Robinson lätt. I alla fall brist-på-mat-delen. Och de får ju ändå riktigt ris och inte bara inkaris från Peru samt en och annan fisk om nån lägger manken till och är lite aktiv. Och jag hade offrat mig. Kan jag sitta framför en dator och griddla mig igenom dagarna nu kunde jag likväl ligga på en flotte och fiska.

Det där med värmen, de fysiska tävlingarna och alla intriger har jag inte funderat så mycket på än, allt rör sig om mat just nu, eller snarare bristen på den.

Lite intriger är det förvisso. Idag tog Eric sönder ett av mina två teskedsmått samt slog sönder en skål (som tur var en av de mindre fina). På grund av yrsel och matthet orkade jag inte ens bli upprörd – inte ens inombords. Kändes verkligen som det kvittade vilket kan tyda på att detox kan fungera bra istället för lyckopiller, som ju också får ens känslor att mattas av lite. Fråga mig dock inte vilket som är nyttigast i längden.

Egentligen skulle dagens blogg inte handla om detox utan istället skulle jag berätta om det nya fantastiska programmet jag har installerat i dagarna och som Rebecka tipsade mig om i början av sommaren. I och med att hon i kommentaren tidigare idag frågade hur det gick med det där kändes det plötsligt lite lamt att avhandla. Hur som rekommenderas det. Det heter Feedreader och är gratis, till och med på laglig väg, och håller reda på när bloggarna man läser uppdateras. Bra för mig som för tillfället läser en sådär tjugo och varav minst hälften av dem inte uppdateras allt för flitigt. Så – kära vänner, gör som jag, ladda hem Feedreader och läs bloggar medan ni avgiftar er. Är ju en sån sak som inte kan sluta illa.

fredag 25 augusti 2006

Detox dag ett

Det blev inget av pusslandet. Vi tog vårt förnuft till fånga vad gäller tid samt ekonomiska besparingar. Det finns bättre saker att lägga både tid och pengar på. Detox tillexempel. Dag ett på kuren är snart till ända och jag mår förfärligt – redan. Och dag två och tre spås bli ännu värre. Underbart. Uppenbarligen är hela min kropp fylld av toxiner.

torsdag 24 augusti 2006

Uppladdning

Så var det bestämt: imorgon börjar jag och Eric detoxa och efter att vi tuggat i oss vårt råris imorgon bitti ska vi köpa världens största pussel. Jag är fortfarande helt skeptisk till att vi ska klara det men jag ger det en chans. Vi mätte de olika rummen i min lägenhet idag och insåg att två gånger tre meter är tokstort. Eric försökte att få det att låta mindre genom att förklara att det ju bara är som att lägga nio stycken 2000-bitars. Jag tror dock inte alls han vet vad han yrar om.

Igår hittade jag hur som en begagnad pusselmatta i en secondhand-affär. Den visade sig fungera, så det finns ändå ett visst hopp om förvaring. Har dock försökt få Eric att förstå att den här läggningen måste gå snabbt – jag vägrar husera ett så stort pussel ett helt halvår (eller mer). Så här med inbjuder jag alla som känner sig manade och lockade att komma förbi i veckan och hjälpa oss att lägga en bit eller två. Helst fler än så. Har dock i betänkande att jag och Eric verken får fett eller socker i oss så vi kommer nog vara lite ”smågriniga”.

Idag har jag ätit kinamat och glass. Jag gjorde det i andakt och tänkte på den kommande veckans knaprande på kokta grönsaker. Jag kommer att må förfärligt. Jag får hoppas att pusslandet livar upp stämningen.

Jag hatar att lämna projekt ofärdiga och nu har jag således fyra saker att fullfölja:

1. Att klara en vecka på detoxdiet
2. Att lägga världens största pussel
3. Att bli klar med storstädningen
4. Att skriva det där ”lilla” arbetet i barn- och ungdomslitteratur som redan borde ha varit klart.

Och allt helst nu i veckan eller nästa. Det kommer aldrig sluta väl.

onsdag 23 augusti 2006

Pussel + detox = sant?

Sedan länge har jag gillat att pussla. Troligtvis har jag det i generna efter morfar som är storpusslare, eller i alla fall var förr när han såg bättre. Förra terminen började jag och L på världens klurigaste pussel och det krävdes åtskilliga dagar och vänner för att tillslut få ihop det. Jag var förbannad för att det tog upp hela vardagsrumsbordet och för att det gav mig galet mycket ryggont.

Allt det är glömt nu.

Jag har nämligen hittat världens största pussel. Ravensburger, som tillverkat det, uppmanar de stackare som lyckas lägga det att skriva in och berätta hur lång tid det tog.

Och jag är aldrig den som bangar en utmaning.

Det är bestämt att Eric (och senare även the Slyna) ska joina mig i kommande veckas detoxhelvete och vi funderar på att slå ihop aktiviteterna. Inget kan få en att glömma hunger och sockersug så mycket som ett pussel med 18240 bitar. Eller är det tvärtom. Nu krävs det dock lite planering för att lista ut vart man kan få plats att lägga ett pussel på nästan tre gånger två meter. Nog för att jag bor stort men egentligen krävs det nog en aula eller mindre gympasal.

Och kameran min har redan kommit så blir pusslandet av kommer utvecklingen följas steg för steg – var så säkra. Och detoxförfallet lär väl även det skildras är jag rädd.

Har dock redan varit och tagit en snabb bild på pusslet i affären där det fortfarande bor (och med min gamla kamera). Ser det inte rafflande ut så säg?

tisdag 22 augusti 2006

Kameradrömmar och så lite verklighet

Inatt vid fyra beställde jag äntligen min kamera som jag har suktat efter så länge. Eric hävdade nämligen bestämt att alla hans impulsköp av manga och anime om nätterna varit toklyckade och att alla bra köp görs lite sådär halvslumrandes. Om inte annat så hjälper det ju en att vakna med ett ryck på morgonen (så jag slipper mitt eviga snoozande).

Och när jag sedan la mig drömde jag. Hur jag fick kameran med posten redan samma dag men att det inte alls var den rätte. Det var en grå jättestor analog historia och jag skrek i drömmen när jag såg att en hel uppsättning kritor ingick som fanns i ett fack på baksidan av kameran – om lusten att måla skulle infinna sig då man fotade. Eller kanske för att sysselsätta eventuella medföljande barn? Sen grät jag och försökte ringa kundtjänst men kom inte fram. I drömmen alltså.

Så visst vaknade jag med ett ryck – dock inte för att jag ångrar köpet utan för att jag fick en inblick i hur hemskt livet skulle vara med en annan kamera. Längtar redan.

måndag 21 augusti 2006

Kärleksförklaring

För några år sedan försvann min favoritglass ur sortimentet och jag har varit arg och näst intill glassstrejkande sedan dess. Nu är den dock tillbaka – med samma form på asken och förhoppningsvis med samma smak. Nu heter den Rocky Road (var det verkligen samma namn förr?) och så fort jag känner mig onaturligt rik ska jag fylla frysen full. Och sedan svulla hela hösten.

I och för sig är det ju snart dags för min och the Slynas detoxvecka och efter det är det väl meningen att jag ska leva någon form av hälsosamt liv.

Men vi vet ju alla hur det kommer gå.
Eller kan vi hur som ana.

Och när GB nu tar sitt förnuft till fånga måste jag ju stödja dem så den inte försvinner igen. Allt annat vore rent vanvett. Dessutom innehåller den ju ändå pecannötter och nötter är ju galet nyttigt.

söndag 20 augusti 2006

Städning pågår

Bara för att jag viger denna vecka mer eller mindre uteslutande åt städning får ingen tro att jag njuter av det. Eventuellt kan jag medge att resultatet är hyfsat behagligt (de timmar det där nystädade nu varar) men resan dit är inte ens lite rolig. Ett stort bevis på att jag fortfarande inte har blivit städtokig är att jag i morse snoozade längre än vanligt. I inte mindre än två och en halv timme, allt på grund av att jag viste vad som väntade mig idag: slutklämmen på köket och hela badrummet. Som alla som har snoozat för länge vet, är resultatet inte en utvilad kropp och ett glatt sinne utan endast ett huvud fullt av huvudvärk, en aningens yrsel och en stor mängd ångest över att ha slösat bort halva dagen på tiominutersdrömmar utan sammanhang.

Imorgon är det dags för nästa rum. Jag har ännu inte bestämt om det blir vardagsrum eller sovrum. Troligtvis blir det hallen, med tanke på att jag får besök och därför inte har så mycket tid, samt att det här med städning nog får vila ett tag så jag slipper känna mig helt vanvettig och olik mig själv.

lördag 19 augusti 2006

Städning och en uns hemlängtan

Nästan hela dagen har jag städat och likväl är jag inte ens klar med köket – rummet som jag började i. Det är dock storstädning som gäller: fönster putsas och spisen dras ut. Troligtvis kommer jag aldrig att orka med hela lägenheten så här noga.

Städning är dödstrist. Därför ska jag inte fläka ut mig med detaljer runt mitt fejande. Istället ska jag, som en hejdåhälsning till Karlshamn som jag lämnade bakom mig i förgår, bjuda på stadens två sötaste små hus.


Helst bor jag dock själv i det gula. Kanske det rosa vore något för mina sniglar? *funderar*



fredag 18 augusti 2006

Smått internt

En vän: Oj! Spottade jag på dig?
Jag: Nej, det var bara mina fantomsmärtor nu igen.

Mycket av det som sägs mellan människor är helt obegripligt för alla de utomstående som inte är insatt i kontexten. Jag har dock insett att kontexten till mitt eget liv är denna blogg och således kan de som troget följt den förstå vad allt syftade på. Resten, eller ni som glömt, kan ju skapa er en egen bild om varför de inblandade sa som de sa så skapar jag kreativitet istället för förvirring.

Och sånt gillar vi ju.

För övrig är dagens konstaterande att sniglar inte luktar något vidare, snarare förfärligt. Jag tycker mig nu känna snigeldoft varthän jag än går och det är väl sådär. Är uppenbarligen inte bara ett tagande det där med husdjur, är galet mycket givande också. Än håller de sig kvar i burken hur som. Och lever.

torsdag 17 augusti 2006

Husdjursnostalgi

Jag har skaffat mig husdjur. Jag tänkte först skriva mina allra första husdjur men kom på att det är ljug. Några stycken har jag ju faktiskt hunnit med innan.

Dessa minns jag (OBS! Inget för känsliga då en hel del av dem har gått en mer eller mindre brutal död till mötes):

Akvariefiskar
För många för att räkna upp namnen på och jag har likväl glömt dem. De dog bara hela tiden och det var äckligt att rengöra akvariet som lät så man knappt kunde sova. Insåg snabbt att det var roligare med tv och har därför inte haft akvarium på nästan tjugo år.

Vitus
Mitt söta lamm som blev en betydligt större och okramvänlig bagge. Som lamm gick jag med honom i koppel vid torpet. Kärleken till honom tog abrupt slut dagen då han jagade mig runt i hagen och försökte stångas. Många år senare fick jag reda på att fåren alls inte blev sålda till en snäll farbror utan slaktades och att jag har ätit Vitus till middag. De som genom åren har kallat mig hjärtlös bör här med få sin förklaring: se hurdan uppfostran jag fått.

Polly
Ett gotlandsruss som inhandlades till mig som hästtokig åttaårig. Hästen vilade upp sig över sommaren på en 4H-gård där jag och min kusin ”jobbade” då Polly snart skulle föda. Nu, sjutton år senare, har vi fortfarande inte sett röken av något föl men magen på hästen är likväl stor och rund. Börjar så smått misstänka att det bara är stora mängder mat som gömmer sig där inne.

Molly
Min kompis A fick på tok för många kaniner och efter mycket tjat på mina föräldrar fick jag släpa hem en. Det var kul en vecka. Molly var nämligen folkilsk och bets så fort men stack in minsta lilla kroppsdel i buren. Slutade med att mamma fick mata den och på julaftonskvällen rymde kaninstackaren ur buren och hela tjocka släkten jagade kanin med ficklampa medan resten av Sverige satt inomhus och öppnade julklappar. Vi lyckades tillslut fånga den men på juldagsmorgonen låg Molly död i buren – ett kaninhjärta tål inte stress så bra och att bli jagad av en hel skara människor blev lite för mycket av det goda.

En kyckling utan namn
När dvärghönorna fick kycklingar bestämde jag mig för att dressera en. Jag försökte lära den att sitta på min axel och på mitt huvud. Gick inte alls. Inte ens när jag lockade med mat. Höll på med stenhård träning i typ en vecka, sen gav jag upp. Och sen kom likväl en mård och upp allihop.

Jojje (av mig kallad Jojs – eller Joyce om man nu är lite mer kulturellt lagd)
Min far hatar katter. En sommar fick han dock ett ryck (solsting?) och riskerade livet genom att ta en kattunge från en vildkatt vid vår sommarstuga, allt för att behaga sina barn. Bortsett från att Jojje hade galet mycket vildkatt i sig (siktade alltid med tänder och klor mot strupen, ögonen och handlederna) var det några trevliga år med honom runt huset. Han var sällan inne och ofta försvunnen. I början hade han halsband och alla ägare till kattflickor på några kilometers avstånd hörde av sig för att be oss hämta katten som följt efter deras hem. Uppenbarligen en riktig charmör den där Jojje och han gillade inte att ideligen bli hämtad och såg därför till att slita av sig halsbanden vi ständigt satte på honom. En dag insåg vi att Jojje hade varit borta längre än vanligt och nu är det flera år sedan sist. Lever i illusionen att han lever i en annan familj som kan erbjuda mycket mat och en kattflicka att leka med. Sanningen är nog dock, tyvärr, en helt annan.

Med all denna djurerfarenhet i bagaget har jag nu tagit mig an två sniglar. Efter fotosessionen med dem för några veckor sedan kunde jag bara inte låta dem bo kvar i Karlshamn och frysa ihjäl till vintern. Kärleken till dem var för stor och stark. Letade i trädgården både länge och väl innan jag hittade dem, eller Agda hittade jag rätt snart men det är ju egentligen Ragnar jag gillar bäst. Agda bara äter.

Jag var till och med i djuraffären idag för att hitta ett lämpligt bo. Fann en fin plastlåda med andningshål och smitsäkert lock. Kostade dock 85 kronor vilket är en halv förmögenhet. Får fundera. Tills vidare bor de i en begagnad kaklåda och käkar sallad i godan ro. Känns skönt med husdjur som jag vet inte blir sådär tama heller – tröttnar jag kan jag faktiskt släppa in dem i grannens gigantiska parkträdgård och precis som med Jojje, låtsas att de får leva där i sus och dus i alla sina dar. Så länge de inte försöker rymma ur burken eller äter mig ur huset får de dock stanna.

onsdag 16 augusti 2006

Hybris

Idag fick jag en släng av hybris och anmälde mig till Årets blogg 2006. Men visst, kan Silverfisken så kan kanske jag.

Eller inte.

Och det tragiska är ju att han slutade blogga ett tag. Blev lite väl mycket uppståndelse ett tag kan tänkas. Troligtvis mår jag bäst utanför den där kändishysterin men anordnas tävlingar är jag inte sen att haka på.

Så ge mig femmor, bitte.
*ler sött*

tisdag 15 augusti 2006

Irritation

Alltså.

Jag håller mitt ord och klagar inte det minsta på att det faktum att regnar hela tiden nu. Dock blir jag galen på folk som kör fort med sina bilar i vattenfåror och kapitalt skiter i att jag blir helt dränkt även fast jag går så långt in på trottoaren jag bara kan och nästan hasar mig fram längs med husväggarna.

Och ja, de ser mig. Är svårt att låta bli när jag har min knallorangea regnjacka och mönstrade regnstövlar på mig.

Kan man anmäla nerskvättare? Är straffet hårt och långt? *hoppfull*

måndag 14 augusti 2006

Kodat

Ibland när min mobil ringer är det tråksamtal, dvs. försäljare eller något annat trist. Sms har dock, fram till nu, brukat betyda ”någon jag känner vill mig nåt”. Nu har dock reklamen börjat trilla in även där och jag blir helt besviken var gång jag glatt skuttar fram till min mobil för att sedan upptäcka ett tråksms.

Hur har de hittat mig?

Nu fick jag dock ett som piggade upp även om det inte är från någon jag känner - vad jag vet. Och jag förstår ingenting av det. Kanske just därför det piggar upp.

”Salam azize delam.manam delam vasaton tang shode.mibosameton.”

Finns det verkligen ett språk som låter så? Salam vet jag ju är en hälsningsfras men är det vanligt att så många ord på raken avslutas med –lam?

Nåväl. Tänker inte svara i alla fall för jag vet att det är sånt som kan kosta omkring tre förmögenheter. Ska dock roa mig med att fantisera ihop en översättning som är lagom uppiggande och självförtroendehöjande. Azize låter nog lite sensuellt.

söndag 13 augusti 2006

Sammanfattning

Nu har nedräkningen börjat. Snart är det dags för hemfärd.

Några blad har redan börjat ändra färg. Sommaren har gått för fort. För mycket jobb och för lite av allt det där planerade. Det är bara några få veckor kvar till skolstart och massor att ordna innan dess.

Är dock inte bara vemod jag känner inför hösten. Bär på hopp om mysiga tekvällar fyllda av sällskapsspel, tv-spel och en hel del ältande. Känns helt bra att L och N flyttar upp. Önskar bara att jag kunde ta med resten av vännerna från Karlshamn också.

Imorgon börjar jag packa.

lördag 12 augusti 2006

Baka kaka

Mellan mitt hus och där sockerbagaren eventuellt bodde, bor D. Ikväll hälsade jag på för den passande aktiviteten storbak på experimentell väg. Detta innebar bland annat att blanda två recept och jag blev anförtrodd att stå för matematiken.

2 dl + 1,5 dl socker är inget svårt.
¾ dl + ¾ dl är betydligt svårare.
Äntligen fick jag användning för min matte C från gymnasiet. (OBS! Djup ironi. Det förstår vem som helst att den aldrig kommer att vara till nytta för någon.)

Samtliga experiment lyckades och jag kan även inatt gå till sängs mätt och belåten med magen full av muffinsmet och en och annan kaka. D och A (som kom hem när jag nästan skulle gå) fick dessutom äran att höra en och annan underbar godnattsaga. Ännu två som jag har fått att falla för Aston.

fredag 11 augusti 2006

Vänner från förr

Idag har jag haft min två-gånger-om-året-träff med AK. Vi gick i gymnasiet tillsammans och sedan hon flyttade till Stockholm efter studenten har vi som tradition att ses en gång på sommaren och en gång var jul. Typ. Där emellan hörs vi ytterst sällan om ens alls.

Ibland känns det lite vemodigt med alla de där vännerna som jag har förlorat genom åren och som jag av ren lathet inte hör av mig till. Jag vet att jag inte hade haft något liv att berätta om ifall jag skulle ringa dem alla med jämna mellanrum, men ändå.

När jag blir rik och ledig (om trettio år?) ska jag resa runt och träffa er alla. Så ni vet.

torsdag 10 augusti 2006

Substitut

Dagens funderare stod en lagom flummig kille för. Han frågade lite mumlandes efter cigarretter och när han såg det skrala utbudet av sorter sa han:

”Jaha. Då tar jag vanliga tepåsar.”

I och med att jag stod och väntade på att få höra antingen Blend, Prince eller Marlboro hörde jag först inte vad han sa. Efter att han upprepat sig gick han till tehyllan och köpte sig ett 20-pack Earl Graypåsar. Jag vet inte om han tänkte röka det som substitut eller om han helt enkelt hade både te och cigaretter om inköpslistan. Om han nu röker teet undrar jag vilket märke cigaretter han brukar röka i vanliga fall. Kanske mentol?

onsdag 9 augusti 2006

Istället för kebab


Nog för att man brukar bli lite småhungrig framåt småtimmarna på fyllan och dessutom lite övermodig men någon stans måste man ju ändå sätta gränsen.

Och saknade killen helt känsel? Själv hade jag börjat tvivla på om jag var rätt ute redan efter den tredje spiken.

Påminner mig om killen som åt ett helt flygplan (tog några år) och sedan dog av matförgiftning. Ironi när det är som bäst, om än tragiskt.

tisdag 8 augusti 2006

Förklaring



Tack vare Eric förstår jag nu hur tysken fick upp alla stenar. Verkar smidigt på nåt vis. Undrar om det är som med mycket annat - att det går att lära sig men tar tid?

Jag kanske borde börja med småsten och grus.

 
Copyright 2010 myrkyr. Powered by Blogger
Blogger Templates created by DeluxeTemplates.net
Wordpress by Wpthemescreator
Blogger Showcase